Jobbade sista dagen på sommarjobbet i tordags och som vanligt så kändes det lite vemodigt att lämna in sina saker och gå därifrån. Jag har sommarjobbat där i ganska många år och det är ungefär samma människor och samma arbetsuppgifter så när man knallar in där i början på juni så känns det knappt som att man har varit borta och sen när hösten börjar smyga sig på så vet man att det snart är dags att lämna alla fina människor.

Jag blir nästan lite sur på mig själv för att jag har så roligt på ett så trist jobb. Visst jag får ta mycket ansvar och jobbet jag gör är väl egentligen ganska viktigt och man får ändå en ganska bra inblick i hur ett stort företag sköts men det är ju inte mitt drömjobb och inget som jag vill jobba med i framtiden så jag borde ju försöka fixa mer utmanade och utvecklande sommarjobb men varje år när man får 300 nej från andra ställen så får jag alltid komma tillbaka till mitt gamla sommarjobb. En arbetsplats där folk tycker att jag är duktig, pålitlig och ambitiös, en arbetsplats där folk faktiskt har saknat mig, så på samma sätt som jag drömmer om andra jobb, på andra platser med andra arbetsuppgifter så känns det lite konstigt om det här var min sista sommar där, om jag aldrig mer kommer att komma tillbaka dit, dricka äckligt kaffe ur kaffeautomaterna, sitta ute varje rast bara för att det är så härligt att komma ut lite även om det ösregnar och man får ställa sig under taket rökrutan bara för att inte bli genomblöt, få konstiga smeknamn och kasta skruv på folk. Jag kommer att sakna det där stället men allt kan bara bli bättre och man vinner inget om man inte vågar.





Jag ska våga, våga gör det jag vill.

känner sig förvirrad,glad och varm i själen.

Alla borde ha någon som får dem att må bra,någon som får dem att känna sig fina,någon som får dem att känna sig vackra, någon som skingrar molnen på himlen. Alla borde ha någon som du.

Våga hjärta bris!

En annan bra grej med hösten är att jag kan sticka ut och jogga utan att behöva ta ellergimedecin eller bara kunna springa 10 meter innan jag är helt slut.
Har precis varit ute på en liten joggingrunda i det härliga soliga varma vädret, nu göra lite nytta sen en dusch och iväg till jobbet.



Anna gillar hösten, då kan man jogga hur mycket man vill utan att behöva bekymra sig för att inte kunna andas.

Vi har alla varit med om något ledsamt i våra liv, något som har påverkat oss och förändrat oss som personer.
Då kan man behöva någon att prata med, det kan vara en vän, en förälder eller någon helt okänd. Jag tycker att alla ska känna att de har någon som de vågar prata med, därför vågar jag hjärta bris.






Om du också stödjer bris och deras arbete så gå in och kommentera på deras blogg bris.blogg.se

Jag tycker om när sommaren övergår i höst, inte det att jag inte gillar sommaren för det gör jag verkligen men de där härliga dagarna när det fortfarande är varmt i luften och solen skiner men något har förändrats, det känns i luften, det är något som är annorlunda, det luktar höst.
Hösten luktar löv och regn, papper, pennor, oanvända skolböcker, nya kläder. Med hösten kommer början på något nytt, livet tar fart igen, saker och ting förändras, man flyttar, börjar i nya skolor, nya klasser, när årstiden förändras så ändras man med den.

Hösten lovar nya tider, nya äventyr, nya vänner, nya platser och nya upplevelser.

När sommaren blir höst så får man äntligen göra nått som man inte har gjort på ett helt år, köpa en ny kalender.



Hösten är precis som en ny kalender, tomma blad som bara väntar på att fyllas i.

Att ha en blogg är att skapa ett alterego. Du bestämmer själv vem du vill vara på bloggen,du kan välja att alltid glad och positiv i alla texter,du kan skriva om kläder, om mat, om böcker eller vad som helst. Du kan välja att berätta allt om dig själv eller bara en del, lägga ut bilder på dig själv, säga vad du heter och var du bor eller vara hemlig. Bloggen blir en helt egen person en person du själv har skapat, en blogg är ditt helt egna frankensteinsmonster.

Fast jag tycker inte att min blogg är ett monster jag tycker att den är liten och söt. Min blogg är ett ställe där jag skriver vad jag känner för just då, ibland skriver jag ofta och ibland skriver jag inte alls.

Jag har valt att inte skriva ut mitt namn eller lägga ut bilder på mig själv eftersom jag inte tycker att det är nödvändigt eftersom detta inte är en dagboksblogg, jag säger inte åt mina vänner att läsa min blogg om de vill veta vad jag har förmig, jag säger åt dem att läsa om de vill ha boktips även om det har varit lite dåligt med dem på sista tiden. Men trots att det inte finns nått i den härbloggen som säger vemjag är trots att den säger ganska mycketom mig så har jag haft flera nya besökare från den ort där jag nu jobbar, är inte det lite konstigt eftersom jag aldrig pratar om min blogg på jobbet, är det ett sammanträffande eller är det mina jobbarkompisar som läser min blogg ?
Tja det kommer jag nog aldrig få reda på jag är bara glad att det är några som läser min blogg.

lite annorlunda utseende på bloggen, vad tycks?

Nämde jag att jag ska se Alphabeat ikväll? :P

Fortsätter peppa Alphabeat med en låt från deras senaste skiva.

Imorgon så ska jag äntligen få se Alphabeat live!!!!!!
De är ett av mina absoulta favoritband och jag kan knappt förstå att jag äntligen ska få se dem live.