Oavsett hur bra jag trivs med mitt liv, hur fina vänner jag har, att solen skiner och fåglarna kvittrar så kan jag bli så trött på det.
Att inte veta vad framtiden innehåller är ju en av de bästa sakerna men också en av de värsta.
För ett år sedan så satt jag precis som idag och funderade på framtiden, idag är jag mycket lugnare än vad jag var då för att jag vet att jag kan om jag vill, att oavsett vad alla säger så kan jag om jag vill, även om jag väldigt ofta glömmer bort det.

Ibland känner jag mig ung, ibland känner jag mig gammal. Ung för att jag faktiskt fortfarande är ung och har så mycket framför mig. Gammal för att jag borde ha hunnit med mer saker i mitt liv, tagit fler chanser.

Mitt liv är helt och hållet mitt eget, under en alldeles för lång tid var det inte det, bara jag kan bestämma vad jag gör med det. Men hur vet jag att jag har gjort rätt val?
Att det här är det livet jag borde leva, att jag lever mitt liv i rätt stad, rätt land, att jag läser rätt utbildning?
Att jag gör rätt när jag sätter mål långt fram i tiden, om det är rätt att motivera mig själv med att om jag klarar det här så får jag leva ut min dröm om några år. Även om jag vet att det här är en del av min dröm så kan jag inte låta bli att undra vad min dröm egentligen är, om jag skulle nöja mig med något annat eller om jag skulle vakna upp en dag om 10 år och ångra mig.

Idag är en dag när jag tvivlar, om det här är rätt eller om jag ska släppa allt och hoppa. Och om jag hoppar, vart hoppar jag, hur högt hoppar jag och vad gör jag när jag landar?