Hur kommer det sig att man kommer så oerhört bra överens med vissa och inte andra. Jag har träffat människor som jag har så himla mycket gemensamt med, vi har samma fritidsintressen och tycker likadant i många frågor med ändå så klickar det inte, man är på intet sätt ovänner eller svurna fiender men man blir inte så bra vänner. Man umgås i samma kompisgäng, är artiga mot varandra och skulle man springa på den andra på stan så skulle man nog stanna och säga några ord men det är allt. Sen så har jag vänner som jag egentligen inte har ett skvatt gemensamt med men som jag inte skulle klara mig utan. Vänner som alltid finns där, som man kan ringa när som helst, vänner som man alltid har någonting att säga till och man kan prata om vadsomhelst mellan himmel och jord med.

Idag saknar jag er, varför måste vi vara utspridda över hela jorden? Kan vi inte bara välja en stad någonstans och så flyttar vi dit hela högen och lever lyckliga i alla våra dagar?

Vänner, det finaste man har.

Bild: Jag