Orange weekend
När jag var ute och reste så träffade jag massvis med härliga människor. Några av dem spenderade jag nästan en hel månad tillsammans med och när det blev dags att resa vidare åt varsitt håll så bestämde vi oss för att ha en reunion i Amsterdam och förra helgen var det dags.
Det blev inga speciell brownies eller dream cakes däremot så blev det som vanligt konversationer på minst tre språk, språklektioner (hur har jag klarat mig fram tills nu utan att kunna säga smurf på tyska?) och självklart en väldans massa skratt.
Första dagen så var vi turistiga och tittade på väderkvarnar, som folk faktiskt bor i på riktigt vilket jag inte hade en aning om.
En av många söta men farliga väderkvarnar.
Vi var inte de enda turisterna där.
Vi passade även på att åka lite båt.
Sen så åkte vi till världens mysigaste b&b där vi skulle bo.
Utsikten från vårat rum.
Vi passade även på att äta Holländsk sill och fish and chips utan chips, åka runt och titta på det platta landskapet, sitta i bilkö och få en liten historielektion. På kvällen blev det gigantiska pannkakor i alla möjliga varianter och sedan en liten trip down memory lane innan det tillslut var dags att gå och lägga sig.
Lördagen började med fantastisk frukost
Sedan så blev det ett riktigt oranget Queensday firande
Självklart så provade vi träskor.
Efter att ha dansat runt på gatorna i hela dagen så spenderade vi kvällen med att grilla Hollandstyle och dricka någon knepig variant av jägerbombs som jag tyckte smakade hostmedicin.
Inte gott!
Söndagen bestod av stadspromenad, glasspaus och långfika i solen.
Sötaste lilla glassbilen.
Helt plötsligt var helgen slut och alla var tvungna att åka hem igen men nästa resa är redan inbokad och då blir det fotboll, pubar och afternoon tea för då bär det av till Manchester!
Christchurch
Det här möttes jag av imorse, och det gjorde mig så otroligt ledsen.
Christchurch är en stad jag har varit i fler gånger, en stad jag känner mig hemmastadd i.
Sist jag var där så var jag inne i just den här katedralen men jag gick inte upp i tornet eftersom jag kände att jag inte hade råd med det just den dagen, jag tänkte också att då har jag någonting att se fram emot nästa gång jag kommer hit.
Samma dag som jag kom till Christchurch för första gången så var det en jordbävning där, en väldigt liten och ingen kom till skada. Jag och mina vänner kunde inte låta bli att tycka att det skulle vara lite coolt att få uppleva en liten jordbävning, idag har jag dåligt samvete för att vi sa så.
När jag var i Christchurch så kunde man fortfarande se förödelsen efter den stora jordbävningen som var i september förra året, det var först då jag insåg hur allvarlig den jordbävningen hade varit och hur den hade påverkat människor.
Jag träffade personer som nu tvingades bo på vandrarhem eftersom deras hem blivit förstörda, människor som trots det såg ljust på livet och framtiden.
Idag så står ännu fler utan hem men vissa har förlorat något ännu viktigare, de har förlorat en mamma, en pappa, ett barn, en vän, en älskad.
Att förlora någon är aldrig enkelt, att inte ens få ta avsked gör det hela ännu svårare.
Mina tankar går idag till det Nya Zeeländska folket och i synnerhet boende i Christchurch.
