Det här möttes jag av imorse, och det gjorde mig så otroligt ledsen.

Christchurch är en stad jag har varit i fler gånger, en stad jag känner mig hemmastadd i.
Sist jag var där så var jag inne i just den här katedralen men jag gick inte upp i tornet eftersom jag kände att jag inte hade råd med det just den dagen, jag tänkte också att då har jag någonting att se fram emot nästa gång jag kommer hit.

Samma dag som jag kom till Christchurch för första gången så var det en jordbävning där, en väldigt liten och ingen kom till skada. Jag och mina vänner kunde inte låta bli att tycka att det skulle vara lite coolt att få uppleva en liten jordbävning, idag har jag dåligt samvete för att vi sa så.

När jag var i Christchurch så kunde man fortfarande se förödelsen efter den stora jordbävningen som var i september förra året, det var först då jag insåg hur allvarlig den jordbävningen hade varit och hur den hade påverkat människor.
Jag träffade personer som nu tvingades bo på vandrarhem eftersom deras hem blivit förstörda, människor som trots det såg ljust på livet och framtiden.

Idag så står ännu fler utan hem men vissa har förlorat något ännu viktigare, de har förlorat en mamma, en pappa, ett barn, en vän, en älskad.

Att förlora någon är aldrig enkelt, att inte ens få ta avsked gör det hela ännu svårare.

Mina tankar går idag till det Nya Zeeländska folket och i synnerhet boende i Christchurch.

Efter Washington så åkte vi till Niagra falls.

Där så åt jag den godaste havregrynsgröt jag har ätit i hela mitt liv, iklädde mig både regnställ och regnponcho, blev plaskblöt om händer och fötter, tog en tur med Maid of the mist, vinkade till Kanada, såg årets första snö (konstsnö dock) och spenderade en hel dag med att titta på dessa fantastiska fall.

Efter Niagra Falls så fortsatte resan till Chicago...

Hade min första tvättid sedan jag flyttade in i min lägenhet imorse. Det var väldigt välbehövligt kan jag säga och även om jag fick häva mig upp i ottan så var det helt underbart att tvätta.
På resande fot så är tvättmedel en lyx, att tvätta i schampo eller tvål går precis lika bra, så att ha fyra timmar helt ensam i en tvättstuga med flera tvättmaskiner, torktumlare och både tvättmedel och sköljmedel var en riktig lyx.
Det resulterade i lite lätt överanvändning av tvättmedel så nu så luktar hela min lägenhet nytvättat, jag älskar det :)

Efter att ha valt att bosätta sig i en stad med en av Sveriges fulaste och mest svårbegripliga dialekter så händer det ganska ofta att folk inte förstår vad jag säger.
Jag har knappt någon dialekt längre och ändå så är det jag som pratar konstigt, något som jag i början tyckte var ganska så komiskt men som jag nu vant mig vid. Det händer att jag ser på folk att de inte förstår vad jag just har sagt och jag får omformulera mig men idag när vi jobbade med vårt grupparbete och diskuterade hur vi skulle lägga upp presentationen så fick jag en så gullig kommentar
- Anna kan inte du prata, du har så mjuk och fin röst.

Det gjorde en i övrigt ganska så trist dag lite roligare och mig lite gladare :)

Kunde verkligen inte somna igår kväll och somnade inte för ens vid ett-två men gick ändå upp vid halv sju imorse trots att min enda föreläsning för dagen var på eftermidadgen.
Hade nämligen tvättid imorse och kan nu njuta av att nästan allt i min garderob är rent.

Hade föreläsning i ett intressant ämne men med en av de sämsta föreläsarna någonsin och ett grupparbete som aldrig tar fart.

Fixade lite saker på stan, handlade mat och var sedan äntligen hemma. Hela den här dagen har gått i trötthetens tecken så nu sitter jag i soffan, äter jordgubbskladdkakerester, dricker te och funderar på om det är ok att gå och lägga sig snart.

Ända sedan jag kom hem från Indien med världens värsta matförgiftning så har jag haft jättedåligt immunförsvar, trots att jag verkligen försöker ta hand om mig själv, äta hyfsat nyttigt, dricka mycket grönt te och klä på mig ordentligt så blir jag jättelätt förkyld och känner mig hängig.

I torsdagskväll så kunde jag verkligen inte somna men skulle ändå upp ganska tidigt och iväg till skolan, efter sista föreläsningen så gick jag in på ett köpcenter som ligger ganska nära där jag bor, behöver nämligen en ny väska, hittade dock ingen. Passade på att handla lite mat och gick sedan hem. Var hemma vid fem ungefär och var då helt död, slängde ihop lite mat och landade sedan i soffan och läste bloggar och kollade på tv samtidigt som jag käkade choklad. Var verkligen helt slut så jag bestämde mig för att gå och lägga mig ganska tidigt, när jag har borstat tänderna och krupit ner i sängen så plingar min telefon till.
Det är en kompis som undrar om jag ska med ut, ingen tant varning på mig allts, jag har redan gått och lagt mig när andra börjar förfesta, det är illa.
Hittar jag på något spännande idag då?
Näpp, jag städar, svarar på mail, pluggar, planerar födelsedagspresenter och fixar inför nästa helg.

När jag bestämde mig för att resa jorden runt så betydde det också att jag inte längre behövde min lägenhet men jag behövde dock någonstans att ställa mina saker. Det slutade med att allt porslin, möbler, kläder och allt annat jag hade fick flytta in i mitt gamla flickrum hos mina föräldrar.
Mina föräldrar bor ganska långt ifrån där jag bor så när jag kom hem mitt i vintern var varken de eller jag speciellt pigg på att köra ett flyttlass i snöstorm så all jag har i min lägenhet för tillfället hade jag antingen med mig när jag landade in från min resa, köpt på IKEA eller släpat på ett tåg hit.
Det betyder att jag inte har så himla mycket saker men eftersom jag är van vid att bara ha en ryggsäck så tycker jag att jag har väldigt mycket både saker och kläder men det är dock en sak som jag verkligen saknar,min kaffebryggare.

Har inte varit sugen på kaffe sedan jag kom hem men så häromdagen så hände det, jag ville ha kaffe. Så med hjälp av en kopp kokande vatten och några skedar snabbkaffe så framställde jag en kopp kaffe.
Det är inte på speciellt många ställen som man dricker kaffe som jag vill ha det, starkt, absolut inget socker men en liten liten skvätt mjölk. Alltså så hade jag väldigt höga förväntningar på den här koppen kaffe, förväntningar som absolut inte infriades. Jag går fortfarande och suktar efter en kopp kaffe men tänker inte göra en till kopp snabbkaffe för det var verkligen inte vad jag hoppades på.

Saknar min lilla kaffebryggare, med den får man alltid bra kaffe på bara några minuter.

Efter att ha legat nerbäddad hela veckan så känner jag mig nu lite bättre, eller snarare jag bestämde att nu får det helt enkelt vara nog. Efter ett långt varmt bad glider jag runt i mina byxor/kjol/playsuit/klänning eller helt enkelt mina pyjamas byxor som jag kalla dem, inhandlade dem i Thailand och de var så himla sköna att jag dagen efter köpte ett par till.
Min tanke var att jag den här veckan skulle vara supereffektiv men inte blev det så inte. Har missat två föreläsningar som jag tror skulle ha varit riktigt intressanta och som jag verkligen önskar att jag hade kunnat gå på.

Aja jag har ju kraftigt förbättrat mina How I Met Your Mother, Big Bang Theory och House kunskaper så varför klaga?

Imorgon så ser jag fram emot

• En övning som jag tror kommer vara ganska rolig och förhoppningsvis ganska lätt.
• Att äntligen bära ner all papp i soprummet
• Handla, min fruktskål innehåller just nu endast en fläckig banan och tre tvivelaktiga clementiner, inte bra.
• Att det förhoppningsvis slutar regna och blåsa, man kan ju alltid hoppas i alla fall.
• Att det blir en riktigt härlig helg då jag släpar mig till biblan både lördag och söndag och ser till och pluggar ordentligt.

Nu ska jag se om jag kan hitta någonting i köksskåpen som jag kan äta till middag.

För två år sedan omkom en kille som jag hade gått i skolan tillsammans med. Vi kände inte direkt varandra men vi visste vem den andra var, vi hade några lektioner tillsammans och några gemensamma vänner.

Det var runt jul och ett halvår efter studenten var vi alla samlade igen, alla var hemma och hälsade på sina föräldrar och gamla vänner och klasskompisar passade på att ses och höra vad man egentligen hittat på sen den där soliga junidagen.

Plötsligt slog nyheten ned bland oss, killen som vi alla vandrat skolans korridorer med fanns inte längre.

Våra liv hade nyss börjat, vi hade precis börjat upptäcka världen, vi drömde om resor, utbildningar och nya äventyr. Men alla kom vi av oss, smsen kom från alla håll och även vi som inte känt honom så bra tog det hårt.
Hur kunde någon vi gått i skolan med helt plötsligt inte finnas längre? Vi var alla alldeles för unga för att dö.

Allt på grund av en snöig väg och en vårdslös förare, idag dömdes den person som vållade min skolkamrats död och allt jag kan tänka är, det har gått två år, två år är en lång tid och det är först nu som familj, släkt och vänner kan gå vidare. Rättvisan må ha segrat men vi har ändå alla förlorat, alla domar och alla pengar i världen gör inte det gjorda ogjort.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om min jordenruntresa.

Allt började för åratals sedan, jag har så länge jag kan minnas drömt om att få upptäcka världen. Jag har pratat om det, tänkt på det, sparat till det och hoppats att det en dag skulle hända.

Plötsligt så hände det, efter en vår där absolut ingenting hade gått som jag hade velat så flöt alla bitar på plats. Jag hade pengarna, en kompis som ville resa med mig och framför allt tiden, den absolut viktigaste faktorn i ett sådant här sammanhang.

Vi började planera, vart skulle vi åka, hur mycket tid skulle vi planera på samma ställe, vad behövde vi?
Biljetter bokades, vaccinationssprutor stacks i armen, ryggsäckar inhandlades och allt annat som behövdes göras togs i tu med, och så var dagen äntligen här, dagen då man fick berätta för alla att äventyret stod för dörren.
Mina föräldrar tog det ganska bra måste jag säga.

Bara några veckor senare var det dags, äventyret kunde ta sin början.

Det var den dagen då jag vaknade i lilla Sverige och somnade i New York.

Vi lämnade Sverige bakom oss, mellanlandade i London och befann oss sedan helt plötsligt i New york

Där vandrade vi stadens gator, spanade på fashionweek, njöt av solen i central park och gick vilse bland skyskrapor.

Roade oss på Coney Island.

Mindes 11 september.

Såg frihetsgudinnan och letade efter våra förfäder på Ellis island.

Skrev ned våra nyårsönskningar på små lappar som sedan släpptes ned över times square på nyårsafton.

Blickade ned på stadens myller från Empire state building.

Gick på musikal på broadway, köpte I love NY tröjor, befann oss på times square mitt i natten och hade ännu inte utvecklat ett starbucks beroende.

Vaknade klockan sju imorse av nattens andra mardröm.

I den första befann jag mig i en taxi i Indien på någon typ av motorväg och taxichauffören körde om på både innern och yttern (något som också hänt i verkligheten) och helt plötsligt så börjar det brinna i bilen, jag och min kompis blir helt förskräckta men taxichauffören viftar vara bort röken lite och fortsätter köra, för att bilen brinner det är ju ingen fara.

Den andra bestod bara av en sak, ormar, det absolut värsta jag vet. Jag klarar verkligen inte av dem, inte i verkigheten, inte på bild och jag uppskattar om folk undviker att tala om dem.

Nej jag upplever absolut inte någon typ av feber yrningar när jag sover, absolut inte.

När jag ändå var vaken så passade jag på att gå upp och plugga, väldigt intressant bok och ämne men efter några timmar tog huvudvärken, febern och snuvan överhanden och jag somnade. Vaknade efter någon timme och tänkte, jag hinner fortfarande till föreläsningen, sen ställde jag mig upp och tänkte, jag borde nog inte gå på föreläsningen.
Även om jag vet att det var det rätta valet att inte gå dit för jag hade inte kunnat bidra med något och jag hade kanske smittat någon annan så har jag ändå lite dåligt samvete.
Vi skulle ha börjat jobba på vårt grupparbete idag och jag har inte telefonnumret till någon i min grupp så jag kunde inte få tag på dem och säga att jag inte skulle komma. Det känns lite som att jag svikit min grupp men jag får helt enkelt ta på mig mer nästa gång vi jobbar med vårat grupparbete.

Resten av dagen har spenderats i sängen, läst bloggar, kollat på serier och spenderat alldeles för mycket tid på facebook, och så lite plugg såklart.

Nu sitter jag och lyssnar på Tegan and Sara och skriver det här, tänkte att jag skulle blogga lite mer under kvällen. Ska gå och göra fruktsallad också, man kan ju alltid hoppas att en redig dos c-vitamin är precis vad som behövs för att bli av med den här förkylningen.
Jisses vad jag tjatar om den här förkylningen men jag lovar att så fort jag blir av med den ska jag sluta tjata om den.

Efter att ha spenderat i princip hela helgen nerbäddad för att bli av med den här nedrans förkylningen så var allt jag kunde tänka, jag måste ut, se solen och andas frisk luft.

Sagt och gjort jag gick på en liten promenix, fick dock inte se någon sol. Tänkte att jag skulle passa på att uträtta lite ärenden så sagt och gjort började bocka av min mentala lista på saker jag borde göra.

1. Byta kod på mitt bankkort, bankomaten är trasig så det går inte.
2. Köpa pärmar, går in på bokhandeln, hittar inga jag gillar, blir småsnål och tänker att jag ju faktiskt klarar mig ett tag till utan de där pärmarna.
3. Köpa en ny väska, inser att det är sjukt mycket dyrare att köpa en väska här hemma än vad jag är van vid, plastkassar är ju ganska fina de också.

Sedan kan jag inte låta bli att gå in på H&M och rycka lite i klänningen som jag så gärna vill ha, låter även idag bli att köpa den, tänker att jag inte har råd och att jag nog skulle vara jätte ful i den.

Går förbi mataffären och tänker att man faktiskt får köpa choklad när man är sjuk. Går in i affären, kommer på att det faktiskt är några saker jag behöver, blir jättesugen på pannkakor och kommer därför ut från ICA med ägg, mjölk, bananer och hallonsylt men inget godis.

Upptäcker sedan att jag precis har gått förbi en liten söt godis affär, går in och inser att jag inte har köpt lösgodis sedan innan jag lämnade Sverige, förvandlas till ett barn i en godisaffär och blir helt snurrig av alla sorter det finns att välja mellan.

Lyckas köpa mitt godis, betala och går hem. Väl hemma är jag inte sugen på pannkakor längre, lagar pasta med tomatsås, spenat och fetaost, kollapsar i soffan.
Drabbas av akut städryck och börjar städa och plocka undan. Energin tar slut och jag kollapsar i soffan igen. Nu blir det lite tv-tittande och sen sova.

Hur kommer det sig att man kommer så oerhört bra överens med vissa och inte andra. Jag har träffat människor som jag har så himla mycket gemensamt med, vi har samma fritidsintressen och tycker likadant i många frågor med ändå så klickar det inte, man är på intet sätt ovänner eller svurna fiender men man blir inte så bra vänner. Man umgås i samma kompisgäng, är artiga mot varandra och skulle man springa på den andra på stan så skulle man nog stanna och säga några ord men det är allt. Sen så har jag vänner som jag egentligen inte har ett skvatt gemensamt med men som jag inte skulle klara mig utan. Vänner som alltid finns där, som man kan ringa när som helst, vänner som man alltid har någonting att säga till och man kan prata om vadsomhelst mellan himmel och jord med.

Idag saknar jag er, varför måste vi vara utspridda över hela jorden? Kan vi inte bara välja en stad någonstans och så flyttar vi dit hela högen och lever lyckliga i alla våra dagar?

Vänner, det finaste man har.

Bild: Jag

Jag använder väldigt ofta uttrycket man lär sig någonting nytt varje dag och den här veckan har verkligen varit lärorik.

Jag fick genom ett högst vetenskapligt test veta att jag ser mig själv som en delfin, andra ser mig som en hund men egentligen så är jag en koala. Alltså en väldigt trött och kramgo liten sak men fantastiskt bra andedräkt, skulle ju själv vilja säga att allt stämmer förutom att jag inte är speciellt liten och att jag precis käkat vitlök men annars så stämmer det på pricken.

Under ett samtal med en av mina kursare säger hon helt plötsligt
- Anna läser du mycket?
- Jo ganska mycket, när jag har tid.
- Jag förstod det, det hörs på hur du pratar.

?

Ööö va är allt jag har att säga, hur kan det höras på sätter jag pratar, kan någon förklara? Själv tolkar jag det som att jag har ett stort ordförråd och väldigt bra fantasi.



Lite senare under samma samtal säger samma tjej (observera också att detta är andra gången jag träffar henne så vi känner inte varandra speciellt bra)
Du kommer inte ha lätt att hitta en kille som når upp till din nivå, någon som är lika smart och driven som du, speciellt inte nu när du är så ung, de kommer direkt hemifrån och är vana vid att mamma tar hand om dem.

Nog för att jag tycker att det var väldigt fint sagt och verkligen stärkte mitt självförtroende eftersom jag inte riktigt ser mig själv som så intelligent och så framåt, men jag undrar hur kan hon veta om jag är singel eller inte? Har faktiskt fått några kommentarer på sista tiden som indikerar att jag är singel och detta av folk som inte kan ha någon aning om min civilstatus, jag menar jag skulle ju faktiskt kunna vara gift för allt de vet.
Så har jag en lapp på ryggen där det står SINGEL! eller en tatuering i pannan som är osynlig för mig?

Tydligen så ser jag mig själv som en sådanhär sötnos.

Men egentligen så är jag en koala.

Bilder tagna av mig.

Allt jag vill göra just nu är att dansa, snurrar runt i lägenheten dock så finns det inte så mycket plats över i min lilla etta och jag kommer antagligen att slå ned en vas vilken sekund som helst men mitt i en piruett spelar ingenting annat någon roll.

• Föreläsaren börjar lektionen med att vi får gissa anledningen till knäppa lagar, de som gissar rätt får choklad.
• Mitt under genomgång så börjar larmet tjuta, lärarens kommentar: det slutar snart det är ingen fara. Sedan så berättar han historian om hur han blev inlåst i föreläsningssalen engång när alla elever hade gått hem och han inte hade någon mobil, han fick klättra ned för en brandtrappa och sedan krypa igenom ett staket för att ta sig ut. Därför undervisar han alltid med öppen dörr.
• Helt plötsligt så börjar den eldrivna OH-tavlan sakta åka upp, alla börjar skratta, föreläsaren ser sig förrvirrat om och undrar vilken knapp han råkat trycka på, kommer inte fram till något och börjar sedan flytta upp OH-bilden i takt med att tavlan åker upp så vi fortfarande ska se något. Alla gapskrattar.
• Vi sitter i smågrupper och jobbar med instuderingsfrågorna, läraren går runt för att fråga hur det går och hur det känns. Han kommer fram till oss och säger: - Har ni tänkt på att i alla reklamfilmer för dejtingsajter så är alltid tjejens drömkille skäggig, vad kommer det sig?

• Rubriker på engelsk, så att alla mina kära vänner frånvärlden över förstår lite om vad jag skriver om i alla fall.
• Mer personligt, mer av mina tankar och vad som händer i mitt liv.
• Mer egna bilder.